Fru E:s böcker

Det är inte deckarintrigen som glänser i HÃ¥kan Nessers Berättelse om Herr Roos. I själva verket sker inte nÃ¥gra oväntade vändningar. Tempot är lugnt och polisarbetet gÃ¥r metodiskt till väga. Det dröjer nästan 250 sidor, d v s halva boken, innan Gunnar Barbarotti dyker upp. Dessförinnan har läsaren fÃ¥tt bekanta sig med Ante Valdemar Roos, en särling som vinner en massa pengar och säger upp sig frÃ¥n sitt jobb utan att berätta nÃ¥got för sin fru. Han köper ett litet torp utanför det fiktiva Kymlinge, Lograna, och tillbringar vardagarna där. Helgerna tillbringar han med familjen, otÃ¥lig att det Ã¥ter ska bli mÃ¥ndag och ”arbetsdag”.

En lördag kommer Anna till Lograna. Hon är på rymmen från ett behandlingshem för unga missbrukare. Hon bestämmer sig för att övernatta i torpet. ett par dagar. Hon flyr hals över huvud innan Valdemar upptäcker henne. Däremot inser han ganska snart att någon varit där. Hennes väska och gitarr ligger kvar, liksom hennes odiskade porslin. Han blir nyfiken på vem personen är och lämnar en lapp till henne. Anna återvänder och har svårt att komma ifrån Lograna. Hon trivs i torpet och undrar varför ägaren inte har ringt polisen när han upptäckte intrånget. Så småningom vågar sig Anna fram och en ovanlig vänskap växer fram. Valdemar Roos blir ett slags fadersfigur åt Anna och han känner sig för första gången på länge både respekterad och behövd.  Men så dyker Annas ex upp, en råbarkad typ, och misshandlar henne, innan han knivhuggs till döds. Antingen av Anna eller av Valdemar som plötsligt dykt upp. Till följd av detta flyr de till Europa. Och Gunnar Barbarotti gör entré!

Det är ett långsamt tempo genom hela boken. Alla karaktärerna funderar mycket inåt. Jag känner stor sympati för Valdemar Roos, som verkar leva ett outhärdligt trist liv med tråkigt jobb, inga vänner, en gnällig fru och två odrägliga bonusdöttrar. Och för Anna, som trots att hon ytligt sett verkar ha flera bekanta, egentligen är en väldigt ensam ung tjej. Gunnar Barbarottis religiösa spörsmål har tonats ned i den här boken, vilket känns befriande.  Och för en gångs skull får man läsa om en lyckligt gift polis, som varken super eller raggar runt, och det är ett stort plus. De övriga två böckerna om Barbarotti har jag lyssnat på i min numera tvättade mp3, så det var en annorlunda upplevelse att läsa boken den här gången. Men jag hör tydligt Nessers karaktäristiska röst i huvudet när jag läser och njuter av textens formuleringar och den underfundiga humorn. Dessutom är det något med boken som gör att den passar så väl till årstiden. Jag kurar gärna vidare med mer läsningen av den här sorten!

Nu har jag läst två böcker inför Bokhoras bokkollo i Strängnäs. Först ut Maria Fagerbergs Skärvor av himlen och fina Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Men jag tänker inte skriva så mycket mer om dem nu. Kan i alla fall säga så mycket att båda berörde, på var sitt sätt.

Är barnsligt förtjust i enkäter och hittade den här på Bokhora. Här kommer mina svar!

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Av nÃ¥gon anledning är detta tvÃ¥ deckarförfattare: Ian Rankin och Elizabeth George. Den sistnämnda hänger med sen gymnasiet typ och det har liksom blivit en vana att köpa direkt när det kommer en ny. Elizabeth George hade en dipp i sitt skrivande ett tag, tycker jag, och dÃ¥ funderade jag pÃ¥ att bryta köptrenden. Men sen kom braiga När ingen ser och briljanta Innan döden kom och dÃ¥ slutade jag fundera. Ian Rankin kom senare och det är egentligen hans böcker om Kommissarie Rebus som jag köper. Förra Ã¥ret kom ju den sista Rebus-deckaren, men jag fortsätter nog att köpa om han fortsätter att skriva om Siobhan Clarke – bara älskar namnet – för dÃ¥ tror jag nog att Rebus kommer att finnas med pÃ¥ ett hörn.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Se föregående svar. Och så har jag ju ganska många av Marian Keyes.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Oj, svår fråga. Läser ju ständigt en massa recensioner och boktips. Men just nu läser jag Håkan Nessers senaste om Gunnar Barbarotti, Berättelsen om Herr Roos som jag lånade av en kompis. Jag har lyssnat på de två tidigare på min mp3, men nu är den tvättad i tvättmaskinen och olyssningsbar, så då tänkte jag läsa den senaste i bokform i stället. Jag har bara läst ca 1/5 men tycker att den är bra hittills. Gillar det Nesserska fiktiva landskapet och hans mer eller mindre udda typer.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

I förra veckan kom en bok som jag hade beställt till min käre make frÃ¥n adlibris, nämligen denna! Han gillar ju spionhistorier och sÃ¥n’t sÃ¥ jag blev glad när jag hittade Rules of Deception. Han blev jätteglad! (men inte särskilt överraskad: platta, hÃ¥rda paket dimper ner ganska ofta i brevlÃ¥dan hos oss)

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Jajamänsan, alltid! Just nu: Camilla Ceder – Fruset ögonblick, Marianne Cederwall – Svinhugg, Joshua Ferris – SÃ¥ fick vi se slutet samt David Lagercrantz - Syndafall i Wilmslow. Det är inte alltid jag hinner läsa dem dock. Ganska ofta dimper alla reservationer in pÃ¥ en gÃ¥ng och dessutom är det ofta bara 14-dagars lÃ¥n pÃ¥ dem. Men dÃ¥ är det ju bara att reservera igen! *vägra bokstress* Och sÃ¥ har jag faktiskt en barnfilmsreservation, Draken.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Som sagt, Nessers Berättelse om Herr Roos. Och sÃ¥ bläddrar jag i Sticka accessoarer av Nina Sagulin som är ögongodis och sticklängt! (Och just nu konkurrerar läsandet med stickningen – synd att man inte kan göra bÃ¥da tvÃ¥ samtidigt!)

 

… men den slutar i alla fall hoppfullt! Jag har nu läst Bodil Malmstens Sista boken frÃ¥n Finistère. Det är tydligen en fristÃ¥ende fortsättningen på Priset pÃ¥ vatten i Finistère och den har jag inte läst! Men det tror jag inte gjorde sÃ¥ mycket – jag hade stor behÃ¥llning av denna!

Hon är pÃ¥ väg ifrÃ¥n sitt älskade Finistère, varför fÃ¥r man aldrig veta. I stället har hon köpt en fuskrenoverad lägenhet i ”Staden nära Nantes” av tre onda män”. Det är en bok med en del uppgivenhet över att det gick som det gick. Hon skriver ocksÃ¥ om hur det är att vara utlandssvensk, att man aldrig blir kvitt sitt ursprung och slutar vara svensk bara för att man flyttar ifrÃ¥n Sverige. Som vanligt är hennes beskrivningar fantastiskt pÃ¥ pricken och samtidigt sÃ¥ är det med mycket humor och blink i blicken! Hör bara:

”Jag var pÃ¥ väg till Dialogues, en av världens bästa bokaffärer, när nÃ¥gonting händer som gjorde att tÃ¥get stannade och blev stÃ¥ende pÃ¥ linjen och jag kunde observera följande:

Medan jag – som inte hade brÃ¥ttom och inte var väntad av nÃ¥gon – genast blev irriterad och galen, väntade finisterianerna godmodigt pÃ¥ information och förhöll sig filosofiskt till den när den kom.

Det här tåget står still, så är det.

De som hade mobiltelefoner ringde och meddelade att de var försenade, de som inte hade lÃ¥nade av dom som hade. Den gemensamma jämmer, det uppgivna >>typiskt<< som gÃ¥r genom en svensk tÃ¥gkupé vid tillfällen som det här uteblev nästan, men inte helt. Jag var ju där.”

Grannen, den glamourösa Madame C, tycker att Bodil Malmsten borde skaffa sig en älskare (själv har hon flera), men Bodil Malmsten vÃ¥gar inte riktigt för ”I varje förälskat ögonblick ligger avskedet i bakhÃ¥ll (…)” och visst kan det vara sÃ¥, men innan dess sÃ¥ är ju livet underbart!

PS. Om man ser pÃ¥ bokomslaget sÃ¥ är det ett diagonalt, orange streck. Är det meningen att man ska tolka det som att det kanske inte är sista boken ändÃ¥. Borde det inte vara ett streck till i sÃ¥ fall, som ett kryss? Snillen spekulerar…

   Hittade den här boken i min bokhylla när jag skulle göra plats Ã¥t nya, utlästa böcker (bl a Meyer-serien förstÃ¥s). Det här handlar om juristen Clara som kidnappas mitt framför ögonen pÃ¥ hennes tioÃ¥riga dotter. Hon förs medvetslös till en källare av en okänd gärningsman. Där börjar terrorn. Hon kedjas fast i väggen och lämnas ensam, och i total ovisshet, i mörkret och kylan. Hennes förövare arbetar lÃ¥ngsamt och metodiskt för att bryta ner henne och frÃ¥nta henne all mänsklighet. Samtidigt letar polisen i blindo efter ledtrÃ¥dar som kan tala om vem den skyldige är och vart hon hÃ¥lles gömd. Äkta mannen blir misstänkt, inte minst pÃ¥ grund av att det finns en barnflicka som verkar stÃ¥ familjen ovanligt nära. Clara själv vet inte heller vem som fört bort henne men tycker att rösten känns bekant pÃ¥ nÃ¥got sätt…

Storyn är ju föga originell och visst har man läst den här boken förut… känns det som! Och jag vet att det kommer att sluta lyckligt. Clara kommer att hittas innan det är för sent. Trots detta är det ändÃ¥ spännande och jag sträckläste den (när min sjuke son vilade i soffan). Parallellt läser jag Bodil Malmstens senaste bok och den fÃ¥r man njuta lite i taget av. En bra läskombo!

Nu har läst de övriga delarna som hittills finns översatta i Stephanie Meyers vampyrserie, När jag hör din röst och Ljudet av ditt hjärta. I tvÃ¥an överger Edward Bella för att hon ska fÃ¥ en chans att komma över honom sÃ¥ hon kan fortsätta leva sitt mänskliga liv. Bella blir helt förtvivlad och deprimerad, men märker att när hon utsätter sig för fara sÃ¥ hör hon Edwards viskande förmaningar och det är sÃ¥ fantastiskt att hon ser till att hamna i den ena farliga situationen efter den andra. Under ett klipphopp (d v s när man hoppar ut i havet frÃ¥n en hög klippa) tror Edward att Bella dör och i sin förtvivlan reser han iväg för att ta död pÃ¥ sig själv. Det blir förstÃ¥s Bella som fÃ¥r rädda honom frÃ¥n döden. I boken kommer Bella allt närmare Jacob, som hyser mer än vänskapliga känslor för Bella. Dessutom kompliceras deras vänskap av att Jascob upptäcker att han är varulv. Och vampyrer och varulvrar tÃ¥l inte alls varandra… om ni inte visste det!

Del tre är ganska seg. Bella och Edward lever fortfarande tillsammans, utan pappa Georges vetskap förstÃ¥s. Han är ganska sÃ¥ trött pÃ¥ Edward som redan övergivit Bella en gÃ¥ng och nu Ã¥terigen förblindar henne totalt. I stället försöker han tuta ihop Bella och Jacob, vilket inte gÃ¥r sÃ¥ bra. Jacob har bestämt för att satsa hÃ¥rt och avslöjar vad han känner för Bella. Edward blir sotis och Bella blir upprörd. Det jobbiga i den här delen är att den innehÃ¥ller en hel del ”legender”. Jag har upptäckt att jag inte är sÃ¥ förtjust i det i böcker (inte heller i ”kursiverade mördare” eller romaner i du-form)! Och ärligt talat, lite börjar jag ledsna. Det händer liksom inget. Och jag förstÃ¥r inte varför Bella inte väljer Jacob i stället. Han verkar sÃ¥ mycket roligare och sexigare än den behärskade Edward! Men jag längtar ändÃ¥ liiiite till mars, när del 4 kommer ut pÃ¥ svenska. Jag har bestämt mig för att vänta pÃ¥ översättningen och inte läsa den delen pÃ¥ engelska. Lika bra att göra lika hela tiden, liksom.

Ibland är det tur att man är lite ytlig och faller för en vacker utsida! Det var nämligen därför valet föll pÃ¥ Junot Diaz novellsamling – Ã¥ jag som inte gillar noveller! – Drown. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om denne författare tidigare trots att en googling visade att det skrevs en artikel om honom i DN för inte sÃ¥ länge sen. Och han vann ju Pulitzer Prize i Ã¥r för hans roman The Brief Wondrous Life of Oscar Wao, som för övrigt kommer pÃ¥ svenska i februari! FörstÃ¥r inte varför jag missat honom?! Men nu sÃ¥:

Drown är en novellsamling om människor i Dominikanska Republiken och exil-dominikaner i USA (New Jersey), som har många likheter med författarens egen bakgrund. Det jag har så svårt för när det gäller noveller är att jag inte tycker att jag hinner lära känna karaktärerna innan novellen är slut. Här går det däremot fort att komma personerna inpå livet och berättarrösten är densamma hela tiden: en pojke, en ung kille och slutligen en man. Modern och den äldre brodern återkommer i flera av novellerna. Fadern är endast direkt närvarande i den andra novellen La Fiesta, 1980, då han förgäves försöker bota sonens åksjuka. Det är en av mina favvo-berättelser och innehåller nog den bästa (läs: värsta) beskrivningen av åksjuka i litteraturen! Dessutom visar den på det komplicerade förhållandet mellan en tyrannisk far och en son som längtar efter bekräftelse och ömhet och när ett slags hat-kärlek till sin far. Och på modern som väljer att inte se och äldre brodern som utnyttjar övertaget.

Hur som helst, det är skickligt och fängslande och synnerligen läsvärt!

NyÃ¥rsdagen tillbringades med en perfekt ”dagen efter-bok”, som jag nästan sträckläste (svÃ¥rt att helt göra det helhjärtat med man, barn och husdjur). Jag pratar förstÃ¥s om första boken om Bella och Edward av Stephanie Meyer, Om jag kunde drömma! Det känns som om jag är sist ut att läsa den här serien. Mitt intresse var, ska jag erkänna, ganska svalt när jag först hördes tala om böckerna. Men sÃ¥ hörde jag mer och mer om dem (det mesta positivt!) och till slut blev de ”mÃ¥ste-läsning” för mig! Och jag tror att NyÃ¥rsdagen var en perfekt dag att börja med del 1 av serien. Det är Ã¥terhÃ¥llsam passion och omöjlig kärlek mellan klumpiga Bella och undersköna vampyren Edward. Lite Barbara Cartland-känsla med smäktande kärlek men lite verkstad. Och idag läste jag ut del 2, När jag hör din röst i vilken Bella dessutom blir nära vän med en varulv…  HÃ¥ hÃ¥ ja ja!

Hmm… Har helt slappat till och inte uppdaterat bloggen efter avslutad bok. Hela december bestod av läsning, jobb, julpynt och magsjuka. Klumpar därför ihop denna mÃ¥nads läsning i ett och samma inlägg.

Först ut var Rajaa Alsaneas Flickorna i Riyadh som jag läste i min eminenta bokcirkel. Den har beskrivits som saudiarabisk chick-lit och handlar om fyra unga kvinnor i Riyadh som är på jakt efter kärlek. Till skillnad från västerländska dito så innebär det giftermål eftersom det är genom äktenskapet som en kvinna når status och (viss) självständighet. Boken behandlar också kulturkrockar mellan det traditioner och det moderna samhället. Samtidigt som kvinnorna måste ta hänsyn till ett (i mitt tycke) ålderdomligt sätt att leva, går de på universitetet, chattar och dejtar. Romanen är skriven i mailform och varje kapitel inleds med ett citat eller dikt av berömdheter från Mellanöstern som jag tycker effektfullt speglar ett orientaliskt synsätt på livet och kärleken. Jag var ganska förtjust när jag hade avslutat boken, men när jag efter bara ett par dagar upptäckte att berättelsen hade bleknat markant i mitt minne så sjönk omdömet. Det var nog mest ett läsnöje för stunden!

Sen fortsatte jag med en efterlängad deckare som jag reserveradepÃ¥ biblioteket för läääänge sen, nämligen Till dess din vrede upphör av Ã…sa Larsson! Och den var precis lika bra som jag hade hoppats, helt i klass med Solstorm (tvÃ¥an är det svagare kortet, tycker jag)! Den inleds med en klaustrofobisk scen när tvÃ¥ ungdomar fastnar under isen när de ska undersöka ett kraschat flygplan frÃ¥n Andra värdskriget… Som vanligt är karaktärerna sÃ¥ trovärdiga och intressanta i hennes böcker! Familjen som figurerar pÃ¥minner onekligen om nÃ¥gra av familjerna i TV3:s program Grannfejden…

Sen var det dags för årets Nobelpristagare: J.M.G Le Clézios bok Afrikanen. Nja, blir mitt omdöme. Visst är det en fantastisk skildring; han är oerhört välformulerad och får sagt mycket på väldigt få sidor (boken är bara ca 130 sidor), men det är så distanserat och så torrt skrivet! Gav tyvärr inte mersmak, alltså. Ett plus för ett vackert bokomslag i alla fall!

I present av HerrE fick jag Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert, som handlar om författaren själv som vid dryga trettio upptäcker att hon inte vill leva som hon gör. Hon skiljer sig från sin make och beger sig ut på en resa. Under ett års tid ska hon tillbringa lika mycket tid i tre länder: I Italien söker hon förlustelse i form av mat (Eat). I Indien finner hon själslig ro (Pray) och slutligen beger hon sig till Indonesien för att finna balans mellan dessa två. Där finner hon också kärlek (Love) i den argentinske Felipe. Visst sväller det över ibland och blir lite väl nyandligt för min smak, men den är ändå fascinerande och intressant att läsa. Och jag tycker att hon är modig som kastar sig ut på en (inre och yttre) resa, nyskild och deprimerad!

Under julen läste jag ytterligare en deckare: Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek, som jag fÃ¥tt rekommenderad av en vän. Den handlar om en väktare som mördas i tjänsten och hans flickvän som envetet vill ha reda pÃ¥ sanningen, bÃ¥de vem som mördade honom men ocksÃ¥ vem (vad?) hennes älskade egentligen var. Helt klart spännande, men sprÃ¥ket drar ner betyget (alldeles för mycket talsprÃ¥k, bl a börjar meningarna ofta ”SÃ¥…” , ”Sen…” samt ”Och…”). Synd!

Jag hann också med Jodi Picoults Den tionde kretsen under julhelgen. Jag tyckte det var den sämsta av de jag läst av henne. En tonårig tjej våldtas av den kille som hon är kär i och så småningom hittas förövaren mördad. Jodi Picoult brukar överraska med vändningar, men den här tyckte jag var väldigt förutsägbar. Plus för slutpartiet som utspelar sig i karga Alaska! Alltid intressant med miljöbeskrivningar av obekanta platser!

I somras läste jag Roberto Savianos bok om den napolitanska maffian, Gomorra. Nyligen gav han ut en kortroman: Kärleken är dödens motsats, som jag nu har läst. Den vackra titeln är tagen frÃ¥n en sÃ¥ng av Sergio Bruni. InnehÃ¥llet i boken är dock allt annat än vacker. Liksom Gomorra är det här en berättelse frÃ¥n Syditalien. Fattiga unga män ser en möjlighet till att tjäna pengar och fÃ¥ ett värde genom att ta värvning i armén. DärifrÃ¥n skickas de ut pÃ¥ olika ”fredsuppdrag” (som egentligen är regelrätta krig) och mÃ¥nga kommer aldrig mer hem. SjuttonÃ¥riga Maria sörjer sin blivande make och bär svarta kläder varje dag, liksom de flesta andra kvinnorna i byn. För som författaren skriver i boken: är det inte ens egen son man sörjer sÃ¥ känner man nÃ¥gon annan som förlorat nÃ¥gon. Det är en konst att skriva kortfattat och Saviano behärskar den till fulländning! Det ska bli intressant att följa hans författarskap framöver.

Slutligen, en skröna om den engelska drottningen som blir en LÄSARE och upptäcker nya världar och nya sätt att se på den gamla, nämligen Drottningen vänder blad av Alan Bennett, som jag avslutade dagen innan Nyårsafton. Jag älskar böcker som handlar om läsningens kraft och böckernas möjligheter och blev oerhört charmad av den här historien.

Summa summarum, december blev en fin läsmÃ¥nad (antagligen för att jag inte läste sÃ¥ mÃ¥nga barn-och ungdomsböcker i jobbet) med Ã¥tta titlar! Imorgon ska jag skriva om min första lästa bok 2009… To be continued…