Fru E:s böcker

I de gamla sagorna är det styvmodern som man ska se upp med, denna intrigerande, elaka kvinna. I Fay Weldons En styvmors dagbok är det ombytta roller. Styvmodern, i detta fall den framgångsrika manusförfattaren Sappho, vill inget hellre än att komma överens med sin make Gavins barn. Med sonen går det ganska bra, med dottern sämre.

En dag lämnar den gravida Sappho kassar med anteckningar och dagböcker innanför dörren till sin mamma, den freudianska psykoanalytikern Emily, med orden ”Det här är mina dagböcker. Jag vill att du gömmer dem. Var snäll och läs dem inte.” Vilket är precis vad modern gör. FörstÃ¥s. Utan ett ord försvinner Sappho och ingen vet var hon är.

Det Emily läser upprör henne. Hon diskuterar det ivrigt med sin jungianske granne, som gärna kunde varit hennes älskare om han inte varit impotent. Till en början med ett avstånd till Sappho, men ju mer Emily läser av sin dotters anteckningar, desto mer förstår hon henne och kommer närmare dottern än någonsin tidigare. Detsamma gäller för läsaren. Och mot slutet så blir det vansinnigt spännande eftersom bilderna av karaktärerna förändras. Gavin, Sapphos make, visar sig t ex vara en riktig typ. Jag vill ruska om Sappho och få henne att inse att katastrofen är nära, att hon måste fly illa kvickt.

Samtidigt som det är en modern saga och som sÃ¥dan underhÃ¥llande, är detta förstÃ¥s även en drift med psykoanalysens ”överpsykologiserande”. Fay Weldon visar tydligt hur resonerandet kring teorier och begrepp kan stÃ¥ i vägen och hindra frÃ¥n att se människan framför sig, i det här fallet sin egen dotter. Och hur mycket man än grundar sig pÃ¥ vetenskapliga metoder sÃ¥ handlar förmÃ¥ga att skapa och upprätthÃ¥lla relationer just om detta, hur klyschigt det än lÃ¥ter.

Läste pÃ¥ förlagets hemsida att ALFbok drivs frÃ¥n en segelbÃ¥t som just nu ligger i London, häftigt! Men hur kommer det sig att ett sÃ¥dant litet förlag lyckas fÃ¥ rättigheterna till Fay Weldon? Minns svagt nÃ¥gonting om att hon fallit i onÃ¥d hos de stora förlagen i Sverige efter att hon hade haft med reklam i sina böcker…? Hur som helst, grattis till Alfbok och kul att (äntligen) fÃ¥ läsa Fay Weldon pÃ¥ svenska igen – tack!