Jag också!
MÃ¥nga har redan läst Hypnositören av pseudonymen Lars Kepler – nu har jag gjort det ocksÃ¥. Handlingen i korthet:
En familj i Tumba utanför Stockholm hittas brutalt knivhuggna. Det enda överlevande offret är fjortonårige Josef, även han svårt knivskuren. När kriminalpolisen Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem, systern Evelyn som inte bor hemma, inser han att det troligtvis finns en stark hotbild mot henne, men hon är spårlöst försvunnen. All information som Josef kan tänkas lämna om förövaren är av yttersta vikt, kanske vet han också vart systern befinner sig. Josef är knappt vid medvetande, ännu mindre kan han svara på några frågor från polisen. Han är i chock och alltför traumatiserad av den fruktansvärda upplevelsen. Då kallas läkaren Erik Maria Bark till sjukhuset. Han är expert på trauma och en gång i tiden hypnotiserade han sina patienter för att få dem att komma över sina traumatiska upplevelser. Men något gick snett och Erik Maria Bark gav ett löfte om att aldrig mer hypnotisera någon. På sjukhuset övertalas han dock av Joona Linna att hypnotisera Josef. Resultatet visar sig bli förödande för Erik och snart blir hans liv till en verklig mardröm.
Hypnotisören blev ju överhypad innan den gick att köpa och flera bokbloggare ( t ex Bokhora, Boktoka och En Annan Sida) har redan skrivit om den. Vad tyckte jag då? Var den värd sin hype? Är den så fantastisk som utlovades?
 Ärligt talat, ja.
Visst har den sina brister: Då och då så blir den alltför förklarande som t ex när författaren ska berätta hur Rikspolisstyrelsen är organiserad. Det hade gjort sig bättre om texten hade vävts in i berättelsen i stället blir det lite lärobok över det hela. Som tur är, när det händer, blir det inga långa passager. Sen är språket lite märkligt distanserat, författaren känns inte riktigt närvarande eller så är det hela pseudonymgrejen som spökar. (Jag är för övrigt övertygad om att det är en manlig författare… eller är det konstaterat att det är en man och en kvinna som har skrivit Hypnotisören? Hänger inte med i alla turer och är faktiskt inte så intresserad heller. Egentligen.) Och visst tänjer den på rimlighetens gränser flera gånger!
Men, trots dess brister – den här boken trollband mig! Jag läste den pÃ¥ tvÃ¥ dagar. Det hade kunnat blivit pÃ¥ en dag, men den var sÃ¥ läskig! Och ensam hemma som jag var, vÃ¥gade jag faktiskt inte läsa mer i den till slut utan fick fortsätta nästa dag, när det var ljust ute igen.* Det är ett vansinnigt tempo boken igenom och allt sker här och nu, d v s boken är skriven i presens, vilket är ovanligt för deckare. Berättelsen byter ocksÃ¥ spÃ¥r pÃ¥ ett fiffigt sätt – jag ska inte berätta hur – och det är konstant spänning i nagelbitarklass! Upplösningen är dessutom trovärdig (= mycket viktigt för deckare, anser jag). Nästa del hoppas jag kommer att handla mer om Joona, för han fick inte sÃ¥ stort utrymme i den här boken. Jag tror verkligen pÃ¥ att det här blir succé för Lars Kepler, vem eller vilka han nu är!
* till mitt försvar så var inte ens hundarna hemma och ni hundägare vet ju hur tomt ett stort hus kan kännas utan sina hundar (ni andra får helt enkelt använda er föreställningsförmåga), dessutom var det sen kväll…
