Fru E:s böcker

Något har hänt med den svenska socialdemokratin. När Göran Persson valdes som statsminister 1994 var det ekonomiska åstramningar och saneringspolitik som skulle rädda ”den svenska modellen”. Men hur såg verkligheten egentligen ut? Massarbetslöshet och allt fler sjukskrivningar i takt med ökande klyftor mellan människor i samhället. I budgetsaneringen blev nostalgin en central del i den politiska retoriken. Förnyelsen innebar att man i stället för att blicka framåt ville bevara den svenska modellen, vilket i sin tur innebar att man, trots EU-medlemskap och globalisering, lutade sig mot den svenska erfarenheten. Att man ”slog vakt om den svenska modellen” innebar egentligen ingen förändrinsgpolitik och stod i stark kontrast till hur andra socialdemokratiska partier i Europa hanterade problematiken kring modernitet och förnyelse.

Socialdemokratin, menar Jenny Andersson, har blivit märkligt tyst när det kritik av kapitalismen. Den svenska socialdemokratin känns märkligt visionslöst -det finns ingen tydlig riktning vart den förda politiken syftar och detta tycks inte ens partiet finna problematiskt. Därmed tycks politiken ha spelat ut sin roll. För vilken roll har politiken om den avsäger sig uppdraget att staka ut vägen för framtidens samhälle?

Socialdemokratin har närmat sig högern i åtskilliga frågor, t ex när det gäller ”arbetslinjen” samt synen på tillväxt och valfrihet. Kunskapssamhället skulle bli verklighet genom ”Kunskapslyftet”. När kunskapen spred sig bland medborgarna skulle dessa bildligt ”lyftas” och utvecklas. Man använde sig av paralleller till folkbildningsrörelser historiskt, men det var inte längre frågan om att man skulle växa som individ. Nej, kunskapen som erövrades skulle komma samhället till gagn och endast genom att vara villig att underkasta sig ett livslångt lärande kunde man räkna med ett arbete. Medborgarnas rättigheter blev alltmer en diskussion om medborgarnas skyldigheter. Men vad händer med den del av befolkningen som inte är tillräckligt flexibel?

Jenny Andersson skriver lättfattligt om politiska begrepp och skeenden. Titeln är dock något missvisande. Boken handlar mycket mer om socialdemokratins utveckling från 1980-talet fram till nu och där är folkhemstanken och nostalgin endast en del av något större, mer omvälvande än jag någonsin reflekterat över. Hon får mig att fundera över mycket, inte minst den något unkna människosyn som genomsyrar politiken av idag. Och som till stor del får stå oemotsagd. En mycket intressant bok!

PS1: Jag lyssnade nyligen på Eva Franchells Väninnan som ljudbok. Den här boken gav en hel del fördjupning när det gäller partiets politik.

PS2: Jenny Andersson är faktiskt en gammal klasskompis till mig från gymnasiet! Kul att hon verkar ha blivit så framgångsrik, disputerad ekonomhistoriker och allt som hon är!

.

Tags: Andersson, av, folkhemsnostalgin, framtiden, hänt, Jenny, redan, Socialdemokratin

This entry was posted on söndag, april 26th, 2009 at 20:06 and is filed under Böcker, Facklitteratur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.